Min trotjänare Volvo 945:a var stuvad med allt som behövdes för en tävlingsmetare, färden gick mot Horrmundsjön norr om Sälen. Under 30 års tid har slaget utkämpats här, det var dags för ”landskamp” mot de skarpaste metarna från Norge.
Allsköns dofter spred sig från mäsk, tillsatser och beten på morgonen när all utrustning finslipades inför de fyra brutala timmar som slaget skulle utkämpas, ett krig som inte kunde vinnas hade redan startat och det var mot knotten. Nu visade det sig att det 30-åriga kriget var slut, lagen skulle lottas efter fisket var slut och vikten var det som räknades.
Dock lottade vi sedvanligt fiskeplats och på min högra sida fick jag den sympatiska och glada gutten ”Fjellis”, killen var otroligt tränad efter en 20 timmar lång tävling i Norge där han tillsammans med sin lagkompis vägde in över 400 kg braxen! Killarna använde sju keepnets för att försäkra sig om att fisken var oskadd efter invägning och returnering, sådana keepnets är ett krav när vi tävlar.
Nåja, någon slags oroshärd måste jag ju ställa till med så det blev ett sidebet mot Fjellis, bara ge sig in i bubblan och ge järnet. Istället för att tråka ut er med en massa detaljer kommer lite bilder och summering.
Yttersta fiskeplatsen låg 50-55 m ut, kräver sin man att kasta långt med feeder och att ha precision. Fjellis hade samma taktik, ingen överraskningar.
Första halvan på tävlingen var en lång väntan på napp, endast några enstaka abborrar behagade smaka på betet. Vi hade ju blivit lottade en bit in på sektionen och där var det lugnt, min granne till vänster hade fått fem braxar och jag ingen när det plötsligt..
Dom var inne på mäskplatsen, nu började matchen. I mitt fall var det ett stimm med idar av mindre modell som dykt upp, id är en storätare av rang så betesmängden i feedern ökades på för att hålla dom intresserade.
Sista timmen flöt på riktigt bra och nappfrekvensen ökade, kännde att jag började få övertaget.
Vid invägningen var min vikt 6,7 kg mot 2,8 för Fjellis, kapitulationen var ett faktum och även en Norsk hundring smakar gott. Nu vet jag att det gäller att vara ödmjuk i denna sport och räknar kallt med att min gode vän slår tillbaka vid första bästa tillfälle.
Har haft nöjet att använda AERO 4000 Feeder FA under några år nu, och kan bara konstatera att allt osar kvalité och avgörande detaljer. Överdimensionerad spoldiameter ger långa kast med mindre kraft, detta tillsammans med hög utväxling bidrar till av varje varv med veven spolar på över en meter lina. Detta tjänar man naturligtvis viktig effektiv fisketid på vid tävling då man kastar om många gånger.
En ny bekantskap för mig fick oxå sitt elddop, nämligen Sufix Super 21 FC. Här använde jag 0,25 mm som chocklina och 0,14 i tafs. Var helnöjd med linan, trodde att flourocarbon skulle vara känslig för det slitage feederfiske innebär men det märkte jag ingenting av. Så tävlingspremiären är nu avklarad och snart stundar nya utmaningar.
Syns!
