Fiskeminnen från förr!
På långtur med MS Westkust
Det var en gång för mycket länge sedan några grabbar som skulle på sitt livs fiskeäventyr. Stortorsk och megasej i parti och minut skulle fångas – åtminstone om man fick tro researrangörens förhandsinformation. Tackel hade knutits i kopiösa mängder och varje krokspets var brynt till maximal skärpa. En av de mest förväntansfulla grabbarna var jag själv och när jag anlände till Smögen, som var vår avgångshamn, gjorde jag det med ytterligare ett 20-tal andra förväntansfulla personer. Som bas för vårt tilltänkta drömfiske var den otroligt vackra skonaren MS/Westkust, en tremastad skönhet som skulle ta oss till de jungfruliga vattnen runt det omtalade Gule Rev utanför Danmarks västkust. Stämningen var hög när vi lämnade hamn och satte kurs mot de danska storfiskvattnen. Nu skulle det bändas storfisk som aldrig förr…
Oväntat världsrekord på första släppet!
Det var en olidlig längtan tills vi var framme och signalen för första nedsläpp ljöd. Kompisen som går under det färgglada namnet ”Kulörten” deklarerar hugg så fort han kommer ner till botten. Det är en ordentlig pjäs deklarerar han högt och ljudligt så alla säkert hör. Spöet böjer sig faktiskt oroväckande djupt när han pumpar. Eftersom den käre Kulörten inte kan beskyllas för att vara av den ödmjuka typen så skröts det hejdlöst innan fångsten kom upp. Nytt världsrekord! Monsterfisk! Ja superlativen haglade om vilken eminent fiskare han var. Sälvklart hade alla på båten slagit vad en peng på vem som skulle fånga resans tungsta fisk och Kulörten deklarerade högt och tydligt att vi andra redan nu kunde kasta upp pengarna. Men snacka om antiklimax när ”fångsten” visar sig och ”monsterfisken” inte ens är en fisk. Till stort jubel kan vi istället konstatera att det är ett par gyttjefyllda kalsonger som ligger där och plaskar i ytan. Så var det med dom ”jungfruliga” vattnen och det världsrekordet. Att vi andra höll på att skratta ihjäl oss behöver jag väl knappt tillägga.
Fiskrensning med guldkant
Eftersom det fanns frys på båten så tar vi reda på lite matfisk som vi rensar efter fiskets slut. Nu händer nästa otroliga grej. En av mina torskar hostar upp ett smycke som landar med ett klingande ljud på däck. Det är ju knappt man tror det är sant! Hur stor chans är det att fånga en torsk mitt ute i havet med ett smycke i magen? Om det är något värde i det där smycket vet jag fortfarande inte, men varje gång jag ser det glimma i byrålådan tänker jag med ett stort leende på det orörda fisket på ”Det Gule Rev” och Kulörtens gyttjefyllda världsrekord-kallingar.
Nattfiske efter kummel
Ett annat fantastiskt minne från resan är när de andra gått till kojs och jag är själv kvar på däck och nattfiskar. Det var en rent underbar natt, ett spegelblank vattenyta som badade i fullmånens sken. För första gången i mitt fiskarliv fick jag då stifta bekantskap med en av havens mer sällsynta invånare då jag under ett par timmar hade kanonfiske på kummel. Den tyngsta vägde in på 6,5 kilo och metoden var pilkfiske i mellanvattnet. Ett fiskeminne jag aldrig kommer glömma. Tyvärr var dåtidens kameror inte mycket att skryta med så nattfotografering var ingen lyckad metod.
Skitfiske!
Med vänlig hälsning Björn ”Carlo” Karlsson
