Ja då kom äntligen våren. Tiden vi ismetare längtat efter sedan isen lade. Någon minusgrad på nätterna, flera plusgrader, sol på dagarna och snöfria isar.
Denna dag var ett skolexempel på precis en sådan dag. Klockan hade ringt inte allt för tidigt så när jag väl tog mig ut på isen hade solen redan passerat trädtopparna.
Isen var fortfarande hård efter nattens få minusgrader. Jag tog mig ut mot området jag skulle fiska. Började sätta ut mina spön i lagom takt. På grund av att isen fortfarande är 30-40cm är det ingen idé att stressa ut spöna för då har man borrat sig genomblöt av svett efter 3-4 hål. Men efter ett tag är iallafall spöna ute och då återstår bara att vänta på fäll medans man beskådar dom första tranorna och kanadagässen som precis anlänt, och för liv i en liten vik.
När klockan är 8:45 kommer så morgonens första fäll. Jag rusar dit och ser linan lämna Rapala Fathom rullen i rask takt. Jag greppar spöt och gör mothugg. Den sitter men efter 1-2sekunder blir det lätt. Jag tappade den. Det gjorde inte så mycket då den ändå kändes liten.
Agnar på en ny betesfisk och går och hämtar skryllan som jag ställt av från pulkan vid första hålet jag borrade. Jag hinner precis fram då jag ser det fälla på spöt bredvid.
Jag rusar dit och ser linan lämna rullen i bestämd takt. Jag greppar mitt Rapala Squallspö och sätter mothugget. Det var det mothugg jag längtat efter hela säsongen. Det är tvärstumt och gäddan fortsätter framåt trots hård broms på rullen, Rapala Squallspöt bugar till bristningsgränsen. Fisken går tungt och jag förstår att detta kan vara fisken jag längtat efter hela ismete-säsongen.
Jag tar meter efter meter men rätt som det är bestämmer den sig för att göra en rusning. Nu börjar adrenalinet komma. Benen känns lite ostadiga medan gäddan närmar sig hålet. Nu kommer det kritiska momentet, att lirka upp gäddans huvud ur hålet. Jag får tag i tafsen och det går nästan oförskämt bra. Upp ur hålet kommer en stor skalle. Jag greppar hjällgreppet. Gäddan är landad!
Jag lyfter sakta upp den någon decimeter och den har bra buk.
Nu är sanningens minut inne. Blöter ikeapåsen och lyfter i gäddan. Lyfter försiktigt. Gäddan väger 10,7kg. Min tyngsta gädda från isen någonsin. Nytt ismetePB. Jag ger ifrån mig ett glädjevrål som säkert hördes ända till Svärdsjö.
Dags för några bilder för att föreviga denna fantastiska fisk.
Nu är det bara att släppa tillbaka denna skönhet.
Gäddan glider ner i hålet därifrån hon nyss kom upp. Hon är pigg och med några kraftiga simtag försvinner hon ner i djupet igen.
Vilken upplevelse, vilken kraft, vilken känsla och framförallt vilken fantastisk fisk!
Resten av dagen svävar jag på moln och det blir bara en liten gädda till. Men vad gör det när man fått landa en sådan fisk.
När klockan blir 16 bestämmer jag mig för att ta upp. Jag gillar verkligen Rapala Squallspöna. Ganska mjuka precis som jag vill att ismetespöna ska vara. Riktigt goa att drilla på.
Hoppas jag kunnat förmedla känslan från denna dag. Ut på sjön om det så är från båt eller is, men var försiktiga!
Skitfiske!
