Helikopterlyft mot fjäll-öringarna

Äntligen var det dags för en långresa ut i fjällen. Denna gång flög vi helikopter ut till en större älvsträcka för att fiska på fjällöringar. Tältet blev vårt boende i 5 dagar för att sedan vandra ner till närmsta väg och därefter en lång bilresa hem.

Innan vi for iväg på vår långresa i fjällen så fick jag den vanliga frågan om vi glömt något? Jag svarade att jag har i alla fall med mig 7st Rapala shadow rap i samma färg – Ghost shiner. Vad är mer viktigt att ha med än sitt favoritbete samt några extra. För det är faktiskt så att just det betet är mitt absoluta favoritbete till öring. Från islossning till isläggning levererar den gång på gång vackra och ståtliga öringar. Jag fiskar endast betet olika snabbt beroende på årstid och de yttre förutsättningar som gäller just där och då under mitt fiske.

Jag tog mina första kast för resan som började med bra förutsättningar. En normal vattennivå och inte för hård strömföring. Det dröjde inte många kast innan den första öringen högg. En mindre fisk som avkrokades och fick simma hem igen. 

Däremot kom förutsättningar att ändras bara efter två dagars fiske. Den ena kvällen möttes vi av störtskurar och åskväder som inte alls var snälla mot oss. Man såg blixtarna i tältet och vattennivån höjdes snabbt på platsen vi fiskade. Den höga aktiva nivån hos fiskarna sjönk på grund av allt regnvatten. Det gick fortfarande att få någon öring att hugga men det var inte alls samma aktivitet som när vi kom till platsen.

Närmast vårt läger hade vi en fin plats att kasta på och en fin ström som tryckte på in till lugnare vatten. Jag började kasta av sträckan bit för bit och fick på en bättre öring som stod i den hårda strömmen. Något jag märkte extra tydligt på fisken var att de inte alls var vana med människor i dess omgivning. De hoppade otroligt mycket och ofta. Direkt krokarna satt i mungipan hos en fisk så flög den upp ur vattnet. Kul var det för varje fight blev till något alldeles extra. Vid håvningen gjorde fiskarna ytterligare rusningar av rädsla. 

Väl ovanför ytan kunde jag fota en super vacker fjällöring. Synd att det var så pass låga moln på platsen för tillfället. Annars hade bilden blivit magisk! Miljön här uppe är något alldeles extra. Fisken föll för Rapala Shadow Rap i färgen GHSH. Jag håvade öringen med Rapalas hopfällbara håv som också har ett skonsamt nät för fiskarna. Krokarna från draget går inte heller in i håv nätet och fastnar. Vilket är väldigt skönt.

Vi valde efter någon extra dag av kämpande att bege oss hem tillslut. Vädret klarnade på hemresan som blev riktigt fin men tung. Totalt cirka 3 mils vandring som bitvis var utan stig. Med väskor som var total fyllda så kändes det må jag lova! Men värt var det!

Comments

Kommentarer

Om Lucas Lövgren